| 1985 bestämde sig två små fjuniga tonåringar för att de skulle göra storverk.
De förutsatte att de var unika i sin kreativa förmåga, och kunde göra underverk om de bara fick en synth. Så med 2 stycken Roland Juno 106 så bar det iväg in i det okända. Vi skulle ju ha ett namn så vi bestämde oss för att heta "Team Cage" eftersom det var 80-tal och "Cage" var en sammanslagning av "K" och "H" (på engelska) som kom från "Karlberg" och "Hjort" - för det tyckte vi var kreativt.(!!!???) Och när Staffan Bohman kom in i bilden så bytte vi namn till TBC. Det skulle stå för "Team Bohman Cage", fast det blev så långsökt att vi bytte tillbaka till Team Cage. Fast om vi skall vara ärliga så var det nog för att vi tyckte att "Team Cage" var ett så väletablerat namn (fast bara i våra egna huvuden). Det är lätt att få storhetsvansinne när man är tonåring. |
|
||||
|
Så bandet bestod då av: |
|||||
|
Vi hade en konsert på en fritidsgård för låg- och mellanstadieelever. När vår konsert började närma sig fick vi kalla fötter och döpte snabbt om bandet till Fiazko - för säkerhets skull... Konserten gick faktiskt ganska bra, så det blev Team Cage igen. Vi spelade instrumental synth-pop - och varför gjorde vi det? Staffan lyssnade på Echo & the Bunnimen och Cure, Philip föredrog ABBA och låtar av Harry Belafonte, och Henrik diggade Kenny Loggins. Hur i hela friden kunde detta resultera i instrumental synthmusik? Att det var instrumentalt berodde nog på att ingen av oss kunde tänka sig att stå och sjunga, och det enda vi kunde spela var klaviarturinstrument, så vad hade vi att vålja på egentligen. Sen var det ju 80-tal och låtar som Harold Faltermeyers "Axel F" och Kotos "Visitors" hade faktiskt, tro det eller ej, ganska hög status. |
 |
||||
|
Henrik lärde känna en kille som hette Andreas Pettersson som kom från Hallonbergen. Han kallades för "Pysen" och var ett litet underbarn inom allt som hade med synthar och musik att göra. Han var ett år yngre än oss men han hade en hel uppsjö av olika synthar. Dessutom hade han en studio i sina föräldrars vardagsrum. Fantastiskt, tyckte vi. Då kunde ju han hjälpa oss att spela in en Demo - för ett band utan en demo var som en student utan yuppie-ambitioner på den tiden - det gick hel enkelt inte. Så vi började spela in vår demo samtidigt som vi satt och konverserade hans föräldrar. |
|||||
 |
Demon spelades in med följande prylar: |
||||
|
Nu hade vi vår egen DEMO! Då var det bara att klä sig svart och åka ut i Lilljansskogen för att plåta bilder på bandet. Tobbe Eklund fick fotografera för han kunde fixa fram den mest hyfsade kameran, och så brände vi några rullar film på olika poser när vi försökte se djupa och coola ut. Når man tittar på bilderna så här i efterhand kan man konstatera att; Att agera cool, djup, ointresserad och lite äldre framför kameran i den åldern skiner igenom ganska oförlåtligt. Nåja, det funkade i vart fall - tyckte vi då. Philips pappa kände någon som kunde trycka upp omslag till våra demo-kassetter, och vi satt och dividerade över hur många band vi skulle ge ut. Efter långa förhandlingar slutade det med 100 stycken (tack och lov att det inte blev fler!). |
|
||||
|
David Averstens föräldrar hade en "tape-to-tape" bandspelare som man kunde kopiera kassetter med, så han sattes på att ta fram alla våra demos (stackars kille, han gjorde det faktiskt!). Därefter numrerade vi alla banden och sålde dem till kompisar. 50:- kostade det och ville de ha våra autografer på omslaget fick de pröjsa en tia extra. Hör och häpna, de flesta köpte faktiskt med autografer(????). Kasset nr.1 gick till Tobbe Eklund för att han hade hjälpt oss, och sen sålde vi friskt till vem som helst. Jag tror vi glömde att ge någon till David Aversten, men vi förutsatte nog att han hade gjort en egen kopia. Och nu när vi trodde att vår framtida karriär som instrumentala synthpop idoler skulle braka iväg som en raket, åkte Staffan till USA, och Philip och Henrik var med och startade ett sunkit plojband som kallades "Typ Öhh...". |
|||||
|
Idag är Philip filmproducent, Staffan jobbar med PR/events och Henrik är arkitekt. Världen förändras och vi med den.... |
|||||
|
Snipp, snapp, snut. Så var denna sagan slut... ...eller? |
|||||
